/// DITT PATETISKA KRÄK

/// HÄR KOMMER ETT UTDRAG AV DET JAG SKREV INATT. JAG SATT O KNACKADE BRA JÄVLA LÄNGE I NATT MEDANS JAG FUNDERADE ÖVER EN DEL JÄVLIGT PUCKADE GREJER, JAG HAR SKITIT I ATT EDITERA DET, MED JAG HAR TAGIT BORT EN DEL STYCKEN OCH FLYTTAT RUNT PÅ DET EN DEL, MEN DET ÄR I MÅNGT OCH MYCKET I ORGINALSKICK FRÅN INATT, HÅLL TILL GODO, HOPPAS DET FÅR ER ATT DRA PÅ SMILBANDEN EN BIT IALLAFALL. ///


Är det när man ligger i sängen, stupfull efter att ha klunkat två flaskor sjukt billigt vin i ett tappert försök att övervinna somnlösheten, men det ist går fel så man ligger och filosoferar över sin egen olycka och troligen självförvållade ensamhet denna ack så övergivna söndag som man kommer på hur fruktat patetisk man som människa är. Eller i alla fall vissa av männsklighetens exemplar kan vara.

Så, när man då ligger här, snuskigt full, ännu en söndag, ensam i sin sjukt obekväma säng och försöker somna, som varenda jävla dag, innan kl tre så undrar jag. Vad är det som driver mig till ensamhet. jag är ändå ganska så säker på att det är jag själv som, om inte direkt men ändå indirekt gör så jag i slutändan tänker långt in på natten vad jag hade kunnat göra annorlunda. Jag vet att jag är väldigt osammanhängande, men jag har som sagt druckit en del vin, och klockan är nu ändå närmare dags att gå upp på måndagen, än tolv på söndagsnatten. Som i vanlig ordning.

Så här enkelt är det. Jag har nästan alltid haft sömnproblem. När det började vet jag inte, men jag vet att jag har haft det sen jag flyttade till norrköping sommarn -94. Det har inte vart lika extremt som nu, och förut kunde det hjälpa med en dusch och ett bloss så somnade jag inom en timme. Nu är det kört. Nu sitter jag o läser, kollar på oändliga dokumentärer eller skriver. Men detta är oftast bara i veckorna, och den förbannade söndagen som det inträffar. På helgerna därimot. Då slocknar jag som en klubbad oxe redan vid kl 21 om jag e hemma. Men det slår aldrig fel. jag är ALLTID vaken runt 9 på morgonen, vare sig jag somnat efter 22 nyheterna eller kl 6 på morgonen. Förra veckan var en av dom värsta hittills, då jag på 4 dagar sov mellan 5 och 8 timmar,, Jag är ju inte 100 på när jag eg somnade.

Det stora problemet är nog att jag alltid mer eller mindre funderar för mkt när jag skall sova.. det är inte dom stora frågorna som upptar mina nätter. Utan ren o skär egoism, Varför får inte jag en del av kakan? Vilken kaka? ALLT! Pengar, kärlek, lycka, vänner, kunskap, mm. Varför finns det inget som jag är genuint bra på?

Jag kunde rita en gång, nu avskyr jag papper och pennor, att rita påminner mig om en tid och en person jag inte vill tänka på. grafik har jag inte ägnat mig åt med glädje på flera år. Jobbar med det, men allt går ju på rutin. Alla vill ju ändå bara ha samma sak. Hela jävla tiden. Skit samma om det är Ali Ababa eller Per Svenson.

-vad som helst, förutom Helvetica, och inte för rak, lite rundare, som Times.

Och tar man inte times, eller minion så är dom inte nöjda förens du tar det. Det spelar ingen roll. Så det ger mig ingenting förutom migrän och dagliga gräl med kunder och min såkallade chef.

Musiken har jag för länge sedan lagt ner. Det är inte musik. Det är organiserat skrammel som uppskattas för att inte göra mig ledsen. Som med allt annat. Skulle jag börja med att dreja eller svarva pinnar skulle samma skara människor säga att det var bra med. Dom vänner man har kommer då sakterligen bytas ut mot sådana som gillar att dreja, eller svarva pinnar. Som det alltid gör. Målar man graffiti så umgås man med sådana personer som gillar sånt. Håller man på med elektronisk musik umgås man så klart med sånna som gillar sånt, lättare att ngn säger att den kanske är bra då. Skulle jag spela ngt av det jag gör för Norrköpings Symfoniorkester så hade vi haft 30 tondöva yrkes musiker mer i våran stad, och en akut brist på symfoniker. Lika barn leka bäst.

Men vart är mina lika? vart e dom som tycker som jag? Och hur fan skall jag kunna sova. Och när skall man sluta älta sin ensamhet, och sin otroliga olycka? Det är kanske bara så enkelt att jag mår sjukt dåligt om jag inte har ett bevis på att jag är omtyckt. Rent ut sagt, kvinnligt sällskap. Men hur skall man kunna få det när jag vet att jag tvingar bort folk från mig? Jag är grinig, gnäller, skäller, morrar och ber mina nära och kära att dra pungen i gruset o ge fan i mig o mina bekymmer. Sen blir jag besviken när dom inte hör av sig när dom säger att man skall hitta på ngt. O ännu argare när jag får höra att dom hittade på ngt, allihopa, tillsammans men att dom

-inte tänkte på mig. glömde lixom... Men vad gör du imårrn?

så jag bestämmer mig för att inte höra av mig, det är välle deras jävla förlust att missa en sån toppen kille som mig. o sen vart man av med ännu en vän. För inte fan saknar dom dig. Nae.. o man har lyckats driva iväg ännu en person.

Det ända som fattas nu är att kronofogden kommer och tar allt jag äger, jag blir av med jobbet, och att jag blir gravid. Sen har jag nått botten. Då kan jag ta tag i mitt liv, sälja knark och bli kung av förlorarna.

Klockan är nu 04.52 och jag skall försöka sova igen.