Torsdagen närmade sig. Jag var lite osäker, och vi hade rundgång.
Jo torsdagens demo/manifestation, övnining i socialt umgänge för allehanda nördar gick av stapeln utanför biblioteket här i Norrköping. I början var jag lite orolig, jag lixom satt där väldigt alena.
Men efter hand trillade det in några stycken. När vi stod och blåste upp ballonger så kanske vi var 10 pers. Suck, den här stan i ett nötskal. Sen small det.
Vi var nog en 30 pers, typ. Enligt folkbladet var vi det. Jag orkade inte räkna, jag hade fullt upp med att se till att min mixer inte vart vattenskadad. Själva vandringen ner mot hörsalen gick som den skulle, dvs med en fot före den andra. Och sen själva talandet.
Beelze drog av ett brandtal, inför sina redan tagna fans.
Eller för att vara på riktigt, det regnade, var knappt ngt folk på stan, så det var mer eller mindre bara vi. Men han höll sig kort, och sade inte ngt onödigt.
Per sade även han några väl valda ord, och sedan killen från söderköping (jag och namn, det tog mig 15 år innan jag kom på vad mamma hette, och 20 år innan jag kom ihåg mitt egna) lade sen till några bokstavskombinationer som formade meningar. Allt som allt så gick det väl rätt bra.
Vi skulle mått bra av mer sol.
Det roligaste var fatkiskt att umgås, dela ut lappar och utbyta ord med varandra. Det är ngt kontisgt som uppstår när man samtalar med folk man aldrig träffat, och som är så fruktansvärt olik en själv, men man har ett intresse, en sak, som binder oss samman. Man ser sig själv i en klunga med individer man annars aldrig skulle prata med.
Kul. Men jag kom o tänka på en sak. Varför tog vi aldrig några bilder?
Kommentarer
Skicka en kommentar