Så här i efterhand när jag rört om i tankarna så undrar jag om det har vart ett bra eller dåligt år. Jag skulle nog inte vilja säga att det ligger på min top10-lista av bra år. Nej, verkligen inte.
Det mesta jag har tagit i har mer eller mindre gått åt helvete. Av någon anledning så har jag mer eller mindre låst in mig o tittar på gullig, skol-anime, om 16 - 17 åriga pojkar som lixom som mig är lite av en klant, men ändå äger en charm som får dom flesta på fall. Vart jag söp bort min charm, det har jag ingen aning om. Och om jag skulle komma på det skulle jag ha ännu en grej att svära åt. Så jag är nog lyckligt ovetande.
Det jag har kommit fram till är därimot att jag vet vilka som är mina riktiga vänner. Dom jag faktiskt har genuint kul med. Även om dom skall spela WoW eller GH3 hela jävla tiden. LÄGG NER O JAG LEKER MED ER. Dammit. Hur kul tror ni det är att knalla ner från Haga i kylan för att titta över axeln på ngn som spelar WoW i 2timmar? Seriöst. Skulle va som om jag satt o läste en bok när ni kom till mig.
Det sorligaste är nog ändå att det gamla "gänget" har delat upp sig i 2 läger. Plus att jag tillhör ett 3e läger. Jag vill umgås med alla 3. Men det går icke, i alla 3 läger finns gamla vänner. Men dom har alla vuxit ifrån varandra på ett eller annat sätt. O själv springer jag imellan alla 3 som en dåre o vet inte vilka jag skall leka med. Om jag väljer ett gäng framför det andra så tappar jag ju dom vännerna? Det går ju inte. Jag mår inte bra av att vara ensam. Jag MÅSTE omge mig med folk. Jag gillar folk. Massor av dom. Jag måste interagera med andra individer.
2oo7. Året då uFo vart ensam på jobbet.. Mitt ända sociala-sällskap slutade jobba här tidigt i våras. 9-timmar om dagen sitter jag här nere. 7-16. ensam. Vissa dagar ringer jag till chefen på morgonen, pratar i 2minuter. sen pratar jag inte med ngn mer förens jag sitter på jobbet igen. Dagen efter samma tid. Så kan det pågå nästan en vecka. Ända kontakten med riktiga människor är dom i snabbköpet på hörnet.
När jag tillomed pratar, och dricker kaffe oftare med mina ena granne o hans flickvän, än med dom som ändå kallar sig vänner, och bor 2 hus längre bort så är det ngt som är fel. När man tillomed sitter hemma på nyårsafton o väntar på att klockan skall bli sex så man kan gå o festa med ngn. Satt fullt påklädd, med slips o allt redan kl 12. Sen var det bara att vänta. Känns som om allt är en enda lång väntan. På vad? 2oo8?
2oo7 var även året jag kom på att jag aldrig kommer rita igen. Gör jag ett fel så bryter jag nästan ihop. Inte arg o kastar grejer om kring mig för att jag inte besitter kunskapen om hur jag skall kunna teckna snyggt. Utan mer sätta sig i ett hörn, kramandes mina knän gungandes framotbx mummlandes för sig själv.
2oo7 var året jag slutade vara explosivt-förbannat när ngt hände, utan bara lade det på hyllan o muttrade ngt om att det inte är värt att bli arg på en annan människa. Vad spelar det för rolll lixom. Ingen av våra åsikter eller handlingar kommer spela ngn roll i för varken oss, ngn annan i det långa loppet. Varför brusa upp sig?
Men året har inte bara sugit mer än MTV.
Nae, vi var i england. London. Förbannat kul. Roligaste dagarna jag kan komma ihåg. Typ, kanske lite överdrivet, men i förhållande till min annars gråa vardag så måste det där vara som en syra-trip eller ngt.
Och 2oo7 var det året alla lovade uFo att vi skulle besöka FmF igen.. o det e ju bra.. FmF gillas skarpt. isf blir det mitt 3e besök, en gång vartannat år. 5 år sen jag var där första gången. hm..
2007 var året jag kom på att jag faktiskt behöver ngn. Jag mår inte bra annars. Jag gör fan inte det... Ensam är inte stark. Ensam e bara sorlig. Plus eller minus-sidan? Bra att jag kom till insikt, lika sorligt att jag nu sitter här ensam. O man blir ju inte direkt charmig och bättrar på sina odds med den insikten. Hellre 3månders-förhållanden om vart annat än inget alls.
2007's första månader var några av dom bättre, jag spelade mkt, åkte runt, träffade folk, och anåg att fan, det går bra nu. Jag fick mina 15-minutes-of-fame. Nu orkar jag inte ens engagera mig. Det där med att vara perfekt igen. Minsta lilla mistag, eller skavank så stänger jag av datorn o tittar inte ens på den.
2007 var det året jag fick närmare 30 sms från personer jag inte vet vilka det är på julafton.
2007 var året då jag känner mera för folk jag inte träffat på 5 år, än dom jag umgåts med hela sommarn. Vart tog ni vägen ? Såg ni första snöflingan o panikade?
2007 var året då jag gav upp att jaga alla för att ha ngn att leka med. Om det skall ligga på plus eller minussidan vet jag inte. Ett plus är att min mobil-räkning halverats, ett plus är att OM ngn skulle vilja få tag i mig så finns jag alltid på samma ställe. Minus e att ingen kommer dit, minus e att jag numera har mer socialt-umgänge med personalen på snabbköpet än med ngn i min telefonbok.
2007 var även året jag slutade blogga, mer eller mindre. vilket är jävligt synd.
Sumerat så var början av 2007 mer eller mindre guld. för att sedan vara ett ända stort statiskt brus av ingenting. Ett brus av väntan, på nästa år. Sista veckorna här innan nyår har även dom varit kalas. Jag började umgås med gamla vänner igen. För det är så. Att den ända vän jag anser mig fortfarande älska är den WoW-spelande Guitar Hero 3-nörden. Utan dig vore jag förlorad. Helt.
Men allt ditt jävla spelande.
Vad har 2008 att erbjuda mig?
Det vet jag inte. O jag vågar inte ens spekulera. Jag vill inte ens. Har jag inga förhoppningar så blir man glad för det lilla.
Det jag därimot skall göra är läga ner nikotinet. och drickandet, jag måste göra ngt åt det. 2 flaskor rödtjut tittandes på en dokumentär om Kina en onsdags-kväll är inte hållbart. Det var ju sånt där man bara såg på film, ensama tjejer som började pimpla vin för att klara sin vardag. Eller ensama grina gubbar som ägnade 2 timmar att välja ut en wiskey för 600 kr som han sedan kastade i sig på 20 minuter tittandes på dam-tennis och repriser från damernas gymnastik från VM 4-år tbx.
Jag anser inte att jag har ett problem med det. Jag kan ha kul ändå. Det underlättar vardagen, och tristesen. Men ger jag fan i att köpa, så dricker jag inte. O det händer ju inte ofta. Det händer bara vid fel tillfällen. mmm
(mkt redigerat. så ni få som ändå läser, texten var mycket mycket längre, har editerat, både bra o dåligt. försöker ändå hålla en viss balans)
/// 2oo8, hit me with your best shoot!
Det mesta jag har tagit i har mer eller mindre gått åt helvete. Av någon anledning så har jag mer eller mindre låst in mig o tittar på gullig, skol-anime, om 16 - 17 åriga pojkar som lixom som mig är lite av en klant, men ändå äger en charm som får dom flesta på fall. Vart jag söp bort min charm, det har jag ingen aning om. Och om jag skulle komma på det skulle jag ha ännu en grej att svära åt. Så jag är nog lyckligt ovetande.
Det jag har kommit fram till är därimot att jag vet vilka som är mina riktiga vänner. Dom jag faktiskt har genuint kul med. Även om dom skall spela WoW eller GH3 hela jävla tiden. LÄGG NER O JAG LEKER MED ER. Dammit. Hur kul tror ni det är att knalla ner från Haga i kylan för att titta över axeln på ngn som spelar WoW i 2timmar? Seriöst. Skulle va som om jag satt o läste en bok när ni kom till mig.
Det sorligaste är nog ändå att det gamla "gänget" har delat upp sig i 2 läger. Plus att jag tillhör ett 3e läger. Jag vill umgås med alla 3. Men det går icke, i alla 3 läger finns gamla vänner. Men dom har alla vuxit ifrån varandra på ett eller annat sätt. O själv springer jag imellan alla 3 som en dåre o vet inte vilka jag skall leka med. Om jag väljer ett gäng framför det andra så tappar jag ju dom vännerna? Det går ju inte. Jag mår inte bra av att vara ensam. Jag MÅSTE omge mig med folk. Jag gillar folk. Massor av dom. Jag måste interagera med andra individer.
2oo7. Året då uFo vart ensam på jobbet.. Mitt ända sociala-sällskap slutade jobba här tidigt i våras. 9-timmar om dagen sitter jag här nere. 7-16. ensam. Vissa dagar ringer jag till chefen på morgonen, pratar i 2minuter. sen pratar jag inte med ngn mer förens jag sitter på jobbet igen. Dagen efter samma tid. Så kan det pågå nästan en vecka. Ända kontakten med riktiga människor är dom i snabbköpet på hörnet.
När jag tillomed pratar, och dricker kaffe oftare med mina ena granne o hans flickvän, än med dom som ändå kallar sig vänner, och bor 2 hus längre bort så är det ngt som är fel. När man tillomed sitter hemma på nyårsafton o väntar på att klockan skall bli sex så man kan gå o festa med ngn. Satt fullt påklädd, med slips o allt redan kl 12. Sen var det bara att vänta. Känns som om allt är en enda lång väntan. På vad? 2oo8?
2oo7 var även året jag kom på att jag aldrig kommer rita igen. Gör jag ett fel så bryter jag nästan ihop. Inte arg o kastar grejer om kring mig för att jag inte besitter kunskapen om hur jag skall kunna teckna snyggt. Utan mer sätta sig i ett hörn, kramandes mina knän gungandes framotbx mummlandes för sig själv.
2oo7 var året jag slutade vara explosivt-förbannat när ngt hände, utan bara lade det på hyllan o muttrade ngt om att det inte är värt att bli arg på en annan människa. Vad spelar det för rolll lixom. Ingen av våra åsikter eller handlingar kommer spela ngn roll i för varken oss, ngn annan i det långa loppet. Varför brusa upp sig?
Men året har inte bara sugit mer än MTV.
Nae, vi var i england. London. Förbannat kul. Roligaste dagarna jag kan komma ihåg. Typ, kanske lite överdrivet, men i förhållande till min annars gråa vardag så måste det där vara som en syra-trip eller ngt.
Och 2oo7 var det året alla lovade uFo att vi skulle besöka FmF igen.. o det e ju bra.. FmF gillas skarpt. isf blir det mitt 3e besök, en gång vartannat år. 5 år sen jag var där första gången. hm..
2007 var året jag kom på att jag faktiskt behöver ngn. Jag mår inte bra annars. Jag gör fan inte det... Ensam är inte stark. Ensam e bara sorlig. Plus eller minus-sidan? Bra att jag kom till insikt, lika sorligt att jag nu sitter här ensam. O man blir ju inte direkt charmig och bättrar på sina odds med den insikten. Hellre 3månders-förhållanden om vart annat än inget alls.
2007's första månader var några av dom bättre, jag spelade mkt, åkte runt, träffade folk, och anåg att fan, det går bra nu. Jag fick mina 15-minutes-of-fame. Nu orkar jag inte ens engagera mig. Det där med att vara perfekt igen. Minsta lilla mistag, eller skavank så stänger jag av datorn o tittar inte ens på den.
2007 var det året jag fick närmare 30 sms från personer jag inte vet vilka det är på julafton.
2007 var året då jag känner mera för folk jag inte träffat på 5 år, än dom jag umgåts med hela sommarn. Vart tog ni vägen ? Såg ni första snöflingan o panikade?
2007 var året då jag gav upp att jaga alla för att ha ngn att leka med. Om det skall ligga på plus eller minussidan vet jag inte. Ett plus är att min mobil-räkning halverats, ett plus är att OM ngn skulle vilja få tag i mig så finns jag alltid på samma ställe. Minus e att ingen kommer dit, minus e att jag numera har mer socialt-umgänge med personalen på snabbköpet än med ngn i min telefonbok.
2007 var även året jag slutade blogga, mer eller mindre. vilket är jävligt synd.
Sumerat så var början av 2007 mer eller mindre guld. för att sedan vara ett ända stort statiskt brus av ingenting. Ett brus av väntan, på nästa år. Sista veckorna här innan nyår har även dom varit kalas. Jag började umgås med gamla vänner igen. För det är så. Att den ända vän jag anser mig fortfarande älska är den WoW-spelande Guitar Hero 3-nörden. Utan dig vore jag förlorad. Helt.
Men allt ditt jävla spelande.
Vad har 2008 att erbjuda mig?
Det vet jag inte. O jag vågar inte ens spekulera. Jag vill inte ens. Har jag inga förhoppningar så blir man glad för det lilla.
Det jag därimot skall göra är läga ner nikotinet. och drickandet, jag måste göra ngt åt det. 2 flaskor rödtjut tittandes på en dokumentär om Kina en onsdags-kväll är inte hållbart. Det var ju sånt där man bara såg på film, ensama tjejer som började pimpla vin för att klara sin vardag. Eller ensama grina gubbar som ägnade 2 timmar att välja ut en wiskey för 600 kr som han sedan kastade i sig på 20 minuter tittandes på dam-tennis och repriser från damernas gymnastik från VM 4-år tbx.
Jag anser inte att jag har ett problem med det. Jag kan ha kul ändå. Det underlättar vardagen, och tristesen. Men ger jag fan i att köpa, så dricker jag inte. O det händer ju inte ofta. Det händer bara vid fel tillfällen. mmm
(mkt redigerat. så ni få som ändå läser, texten var mycket mycket längre, har editerat, både bra o dåligt. försöker ändå hålla en viss balans)
/// 2oo8, hit me with your best shoot!
Kommentarer
Skicka en kommentar