// ANIME-MARATON & KÄNSLA

Efter några veckors intensivt tittande har jag äntligen blivit klar med några grymt bra animes.

Trinity Blood.
Grymt bra serie, från början till... mja, där sprack det, som vanligt i en anime så är det ett sjukt slut, känns ofärdigt, när det är 3minuter kvar så känns det som om det e dags för själv lösningen, att allt skall ordna sig, det som händer är ist att allt bryts, en nyckelperson blir krönt till drottning, och sen infaller eftertexterna. Mycket irriterande, om det kanske är för att det skall komma en Season 2 eller så, det vet jag inte, och jag hoppas att det inte blir någon. Season 2 blir alltid så dåligt.
(tänker på alla LIVE serier iofs, som OC, Prison Break & LOST, som alla mått bättre av endast en season). Men om man bortser från det så måste jag säga att det här nog är en av dom bättre serierna på länge.

FullMetal Alchemist (FMA)
Likväl en fruktat bra serie, det enda den faller på är dess längd, 51 eps är precis på gränsen till lagom, men ja, det funkade. Även där så har vi ett felaktigt slut, Som nästan rättas till av en 1.5 timmes långfilm, som sen även den klyddar till slutet, åter igen. Men nu får man iallafall en djupare förståelse för det föregånende slutet, så ja.. Här passar filmen yperligt för att höja kvaliten på serien ännu ett snäpp.

Sen har vi ju en av mina favoriter, RahXephon, ohhh gud vad jag älskar den serien, underbar, från början, till slut, svår begriplig, ja, men såååå bra. Men döm av min förvåning när jag tittar runt bland nya torrents och ser en ny-release på Rah. WTF?
Jo men då har dom gjort en "film" till den med, uppdelad på 2 avsnitt, efter att ha sett serien en gång till (det var 3:e nu) för att kunna komma ihåg allt, så började jag beta av dessa 2 nya delar, och snacka om ett lyft. Enförsåelsen i serien ändras helt, det man trodde var rätt, är nu helt uppåt väggarna, det finns vissa saker i serien som jag hade aningar om. Men ingen av dom visar sig vara sanna, i själva serien. Men i dessa 2 episoder så faller alla bitar på plats, och ja, än en gång satt jag lite ledsen framför min TV och led, (det finns en scen som är så hjärtekrossande att den kan få en sten att tjuta) och det är så mycket känslosamma infall i serien, för att bygga vidare, och komma framåt så, ahhh ibland är jag lite glad att jag aldrig tjuter, annars hade jag haft vattenskadad parkett för länge sedan, och jag hade vart så mosig under ögonen att jag inte skulle kunnat se på en människa på flera år.

jag kom just på en sak.. jag vet vad min terapi-form är. jag gråter inte, eller är ledsen när min världsbild faller samman, jag ser en hjärtskärande-japansk-tecknad-film som skär på samma ställen i mitt inre, men som inte får mig att fälla tårar, utan ist får en djupare inblick i mig själv, och likaså i andra. Det kan låta långsökt att lägga ner så mycket känslor, och så mycket mening i något så trivialt. Men ni som inte förstår mig, och som fortfarande tycker att det bara är "tecknad-film" ni kommer aldrig förstå helheten med en vanlig film häller. Ni har ett fattigare liv helt enkelt. Jag beklagar.

Kommentarer