Hello internets.
Det händer grejer må jag säga, senaste tiden har våran trappuppgång varit händelsenas centrum.
Vi fick en ny ranne för några månader sedan, han hälsade trevligt och det verkade väl inte som om han skulle orsaka mig så många sömnlösa nätter, och tidiga mornar. Men så en dag då Sara skall gå ut med Elin, så är hela trappen utanförr oss besudlad med ack så vackra kroppsvätskan blod.
Under dagtid så är det som marielund är mest, mopeder md 12 åringsr utan hjälm, fotboll, och ett jävla liv. Lite mysigt iofs. Men på nätterna och mornarna är et värre. Har vi inte en klase individer som jiddrar utanför porten som vill in för att "prata" lite med vår kära granne, så blir dem utkasta med huvudet före i trappen, idag var nog droppen. Halv sju i morse så finner jag mig själv ståendes utanför porten, med 112 i luren.
Då har två äldre individer fått för sig att "ramla i trappen" att jag vart vaken halva natten och hört hur de vart mer eller mindre utkastade från min så trevliga granne låter vi vara osagt. Så det vart ambulans, polis och sen en ambulans till. Då har någon mer fått för sig att det verkade vara en bra ide att reta upp honom igen.
Ett tag var det sådan trafik med skumma typer, endast englska som språk, och väskor i olika storlekar, slagsmål, och diskussioner om vem som kände vem här utanför så jag kunde inte hålla koll på vrm som var vem längre. Att de själva börjar slåss, och sen gör gemensam sak för att klappa till ytterliggare en intressent gör inte saken lättare.
Vad synd att vi skall skriva kontrakt på ny lägenhet idag. Verkligen.
Det händer grejer må jag säga, senaste tiden har våran trappuppgång varit händelsenas centrum.
Vi fick en ny ranne för några månader sedan, han hälsade trevligt och det verkade väl inte som om han skulle orsaka mig så många sömnlösa nätter, och tidiga mornar. Men så en dag då Sara skall gå ut med Elin, så är hela trappen utanförr oss besudlad med ack så vackra kroppsvätskan blod.
Under dagtid så är det som marielund är mest, mopeder md 12 åringsr utan hjälm, fotboll, och ett jävla liv. Lite mysigt iofs. Men på nätterna och mornarna är et värre. Har vi inte en klase individer som jiddrar utanför porten som vill in för att "prata" lite med vår kära granne, så blir dem utkasta med huvudet före i trappen, idag var nog droppen. Halv sju i morse så finner jag mig själv ståendes utanför porten, med 112 i luren.
Då har två äldre individer fått för sig att "ramla i trappen" att jag vart vaken halva natten och hört hur de vart mer eller mindre utkastade från min så trevliga granne låter vi vara osagt. Så det vart ambulans, polis och sen en ambulans till. Då har någon mer fått för sig att det verkade vara en bra ide att reta upp honom igen.
Ett tag var det sådan trafik med skumma typer, endast englska som språk, och väskor i olika storlekar, slagsmål, och diskussioner om vem som kände vem här utanför så jag kunde inte hålla koll på vrm som var vem längre. Att de själva börjar slåss, och sen gör gemensam sak för att klappa till ytterliggare en intressent gör inte saken lättare.
Vad synd att vi skall skriva kontrakt på ny lägenhet idag. Verkligen.
Kommentarer
Skicka en kommentar