/// 28 DAGAR SENARE.

Det har gått så fort. 
På söndag är min lilla älskling (Elin, inte Sara) en hel månad gammal. Och jag har idag varit far i 28 dagar. Det har inte riktigt varit som i filmen med samma namn. Vi har varit lite Zombie-aktiga vissa dagar/nätter. Men det har enligt mitt tycke varit ganska lugna fyra veckor. 


Visst gråter hon, visst svär man. Men när hon ler. Då spelar det ingen större roll om man själv inte sovit mer än 2 timmar senaste natten. Hon sover ju nu, och hon log nyss. Själv skall jag till jobbet. Jag kan sova en annan dag. Eller om ett år. 


Hur är det med avföringen då? Första dagarna vägrade jag. Och av ngn anledning så slapp jag göra ngt åt det. Men så en dag tog jag mig i kragen och bytte. Självmant. Man måste ju. Det var ju inte så farligt. Men hur kan ngt så litet, producera så mkt? Själva mängden per gång är inte problemet. Man blir ist förvånad över alla dessa små gånger. Skulle man skrapa ihop allt i en liten burk, så skulle den sammanlagda högen slå min brunbjörn med hästlängder. 

Barn är fantastiska. Ja det är klychigt, men sant. När hon somnar på mitt bröst, när man vaknar upp, och det första man ser på morgonen är de två ljusen i ens liv. Den ena kramandes kudden med lite dräggel på kinden, den andra liggandes på rygg, med benen rakt upp i luften, slår sig själv i huvudet lite då och då, med lite dräggel på kinden. 


Går det så här fort så kommer hon ha flyttat ut när som helst. Galet.