/// I NATT JAG DRÖMDE

Något jag aldrig drömt förut.

Jag är 17 år, är på väg till skolan. Robban går bredvid mig, och vi skojar i vanlig ordning om allt och alla vi ser på vägen. September. Småkallt, men soligt. En del träd har börjat visa tendenser på den kommande färgexplosionen som komma skall.

Efter att ha hämtat våra böcker sätter vi oss på lektionen. Efter några minuter hörs skrik utifrån korridoren. Vi ignorerar, säkert första ringarna som åker på en äggning eller liknande. Plötsligt åker dörren upp, och en av de nyare eleverna står i dörr-öppningen. Hela hennes ansikte är insmetat med varmt skinande blod, hennes blick är tom. På de få sekunder som vi förvånat tittar mot dörren rusar hon mot läraren som tafatt försöker ställa sig upp, tappar balansen, faller på katedern nu med flickan sittandes gränsle på hans bröstkorg. Utan eftertanke biter hon bort ett stort köttstycke från hans hals.

Eleverna gör allt i sin makt för att komma ut från salen, men de hemska scenerna som spelades upp i korridoren får mina nackhår att resa sig. Elever ligger på golvet, lämmar ligger utspridda utan sin ägare i närheten. De panikartade skriken sprider sig genom skolan. Jag, Robban, några till från klassen, och av någon anledning även Hannes, Jonna, och Sara lyckas genom en grundlig slakt på våra forna kamrater, ta oss upp på taket av skolan. Vi har ett antal Zombie-elever i hälarna, men deras nuvarande tillstånd gav oss ett visst övertag i form av fart, och tankeverksamhet.

Hannes blir biten i benet pga hans oaktsamhet. Jonna krossar huvudet på denna zombie. Det krasande ljudet som uppstår när hans skalle möter betongväggen sätter ett stilla leende på mina läppar. Vi tar oss till den högsta punkt vi hittar på skoltaket. Efter bara några minuter är våran tillflyktsort helt omringad av dessa sinneslösa varelser. Hannes svettas, ser blek ut, och börjar även han få en tom blick. Jag börjar ana att vi måste offra min bror. Inte bara jag har noterat dessa symtom. Helt utan förvarning gör han ett utfall, lyckas riva både Jonna och Robban, Jonna tappar balansen i paniken och drar med sig de två andra från klassen, de faller handlöst ner bland de hungrande varelserna bara några meter nedanför oss. De ljud som uppstår när ngn sliter köttstycke efter ett annat från din syster är inget ngn bör uppleva.

Robban, jag och Sara står nu ensamma på toppen. Robban är sårad, och vi vet alla vad som komma skall. Robban greppar tag i Sara, drar henne till sig och håller henne fast runt halsen, rygg mot hans bröst. Hennes konstanta rörelser för att komma loss irriterar honom uppenbart mer och mer. Jag väntar ut rätt tillfälle. DÄR!

Jag svingar min kofot, med belåten min noterar jag hur den sjunker in i Robbans skalle på vänster sida. Sara faller till marken framför mig medans Robban skakar friskt som reaktion på att hans hjärna stängs av, cell för cell. Hans sista dödsryck får mig att tappa greppet om min kofot, som ist faller med kraft mot Sara. Så där var jag. ensam, med de jag älskar liggandes runt mig. Mitt ända val var att göra slut på mitt lidande. Med ett bestämt steg hoppar jag upp på räcket, tittar ner på den väldiga kötthavet under mig, lutar mig sakta, sakta framåt, tills jag känner att gravitationen gör sitt. Faller handlöst mot denna massa utav hungriga munnar som inte vill annat än att slita upp min hud och kalasa på mina inre organ.

Då vaknar jag.

Jag kan bara se det som ett tecken. Jag har sett på för lite Zombie-filmer senaste tiden. Så nu måste jag börja se Animen High School of the Dead. Jag börjar redan idag.