Öland - Midsommar
Jo då. vi lyckades efter många om och men komma ner till Öland.
Jag, jani, Werkan, Myzan, Ville, Annie, Nicke, Mio, Henke och Asp.
2 bilar och en väldigt söt husvagn.
Efter ett litet bilåkar party (som bland annat innehöll sprattelvatten jordgubbar, werkan tror att vi fått punktering m.m) där jag o jani lyckades med att vara halvt om halvt packade redan innan vi hoppade in i bilen så kom vi till campingen. Stackars henke. Även om han bara sov hela tiden. Har då aldrig sett ngn som sovit så mkt som honom. tråkmåns!
yeah. Nu skalls det riggas, PA:t skall upp, partytältet skall deckoreras, tältet skall upp, sprit skall drickas, och skratt skall alstras. Men redan innan vi ens var halvfärdiga, så konstaterade jani att han borde klippas till. Sagt o gjort. Han vart något kortklippt.
En o annan rolig filur tittade förbi, janis "ragg" från LKGP bland annat, och inte att förglömma, våran allas egna lilla "bulan". Förutom dom så måste jag nog säga att jag inte kommer ihåg en enda person, varken vid namn eller utseende.. Men vårat camp var nog det som drog mest folk. På dagtid spelades det ändå relativt lugn musik, (då werkan brukade sätta på några av sina slagdängor, med div synthpop m.m) en av dessa gånger så trillade det förbi några "synthare" som genast vart mer eller mindre kära i werkan, mest pga hans "werkolux" remixer av Spetznats (stavas?).
Nattetid så var det nog mellan 50 och 100 pers MINST vid tältet regelbundet. Folk kom och gick hela tiden. Om det blir en repris nästa år så räkna med mig. O då skalls det innehas även bättre ljud. så om vi måste hyra skiten.. jo då.
Sen att försöka ha en resumé för varje dag blir lite svårt. Dom lixom, glider ihop av ngn konstig anledning. Jag vet iaf att jag tillbringade första natten nästintill sovandes utomhus. När jag sen sparkade igång PA:t på morgonkvisten, så att jani, henke, och bulan som sov i tältet kunde vakna så sov jag äntligen i några timmar. max tre. kanske två. vem vet..
Hemvägen var inte riktigt lika party som resan dit. tyvärr. Jag tyckte nog det tillomed var riktigt tråkigt. en o annan grej hände välle. Men inget utöver det vanliga..
eller.. mja, werkan talade om för oss några dagar senare att saaben höll på att tappa ett däck. Men det e ju mindre småsaker.
så vilka e med nästa år ?
FmF - Fullmoon Festival ´o6
Till att börja med vill jag bara påpeka att min kamera har gått på tras, därav bristen på bilder.. Jag är väldigt ledsen för det. Den lilla knappen som ändrar mellan närbilder, och djupseende ville inte fungera efter andra dagen, när allt började lixom så, det är en stor brist på bilder.
I varje fall.
På torsdagen skulle det smälla. Iväg ännu en gång mot Tyskland, och en veckas dansande. Efter en otrolig väntan, och otaliga försök att bränna tid, så började jag vandra mot Scandic Nord. YEY. När 30 minuter hade passerat, och jag äntligen hade skådat Fia, och hotellet så får jag ett telefonsamtal.
-Hej, det här är nicklas på BussTrip. Bussen kommer bli minst 2 timmar försenad.
yey.. party on. så.. Det var bara till att försöka bränna ytterligare 2 timmar.Runt halv 11 kommer äntligen bussen, som är så full av folk, så en annan fick ju sitta mitt bakom föraren, med NOLL möjligheter till att ändra sittpositionen. Kul. verkligen.
Första stoppet skulle blev Jönköping. Sen fullfräs ner mot Helsingborg för att sedan ta färjan över till Danmark. Sagt o gjort. Nere i Helsingborg så hade vi äntligen åkt ifatt tiden, och allt var frid och fröjd. Om man bortser från att ingen hade kunnat äta ngt sedan vi satte oss i bussarna. Det var så att säga, hunger-attak på båten. 50:- för en macka kändes väldigt överkomligt.
Vidare genom danmark. till nästa färja, o sen Tyskland.
Jag lyckades som vanligt att supa ner mig lite för kraftigt på vägen från sista färjan till själva festivalen. En endaste flaska sprit (40%) på ca 2 timmar. sucka. att jag aldrig lär mig. JO. Man var ju nästan på väg att däcka redan innan jag fått på mig väskan. Och mitt vinglande i kön för att få armbandet har diskuterats ett otal gånger under fesivalens gång.
Så under denna underbara fylla började jag, jani, fia och dom andra våran minst 2 kilometer långa vandring mot campingen i 30% värme.. Najs.
Men jag måste säga att allt det knallandet var värt varenda steg. För vilken underbar camp vi hamnade på. Ohh dessa underbara människor. Ett tiotal orginal som bara inte kan hittas på annan ort. Helt underbart. Ni kommer sitta fastklistrade i min hjärnbalk för evinerlig evighet. ohh ja.
Här ifrån är det eg inte så mkt att säga om själva festivalen. Ni vet nog själva på ett ungefär vem jag e, vad jag gör. osv. Men man kan försöka.
Första dagen ägnades inte åt så mkt mer än att fixa iordning allt, och bli lite tjenis med vårat camp. Sen regnade det. O regnade, o regnade. Men jag hjälpte faktiskt en tysk bil med att köra loss från sanden. Dagens goda gärning lixom.
Själva invigningen av festivalen var det Star Sound Orchestra som stod för, o visst. Det var välle bra o allt. Även om jag satt vid tälten när detta inträffade. Sen gick jag faktiskt o la mig. Skönt var det osså.
Nu när det hela var igång så var det en spec sak jag ville se första dagen såhär. Infected skulle spela kl 16 på dagen. O det passade mig som handen i handsken. Enda problemet var det 35° värmen. Det blir faktiskt riktigt hett på ett flygfält i tyskland skall ni veta. O tro det eller ej, men dom var grymt bra.. Sen har jag fått höra att det bara var ett DJ-set, men ja. Jag vet inte. det lät väldans lajv.
sen var det inte mkt mer jag ville se. Om man bortser från asax, kindzadza ( som inte kom, highko spelade ist, o det var inte helt fel) oCeLot, och wicked hayo. som alla var guld, hayo orkade jag inte hela spelningen. så då gick jag.. men det var ändå runt kl 5 på morgonen, o jag hade vart nere på golvet sen kl 12. så det e klart godtjänt. Iofs var det den dagen jag värst i huvudet osså. så. ja. jag pallade inte mer helt enkelt.
Svettig var jag, kul har jag haft, och ja. jag kommer göra om det nästa år. var så säker på detta. Skulle vilja peta in några fler festivaler osså. VooV kanske skulle sitta bra.
Alla bilder finns HÄR
// uFo tbx på jobbet, nu e det bara ett år kvar. Sen kan vi göra grejer igen.
Till hit är det bra.. resten är bara totaljävlapatetiskssjuk självömkan. Hav förtröstan.
jag är bara lite deppig.
Mening?
Synd bara att jag tillbringat sista veckan av min semester ensam, hemma, stirrandes i en vägg typ. Så fort jani åkte till finland så har jag inga vänner. Sorgligt. jag är nog en ganska sorglig person. Jag var en gång en person som alltid hörde av mig, Nu e jag inte det längre jag vet. Men, det är inte alltid så lätt. Vissa av er som jag umgås med, ni verkar inte riktigt som om ni bryr er om jag är med eller inte. det, spelar ingen roll lixom. O hur kul e det då. Jag vet att om jag skulle ringa ngn av er, så skulle jag så klart få komma över eller vad som. Men jag känner mig inte delaktig i det ni gör, känner mig inte som en av er. Tyvärr.
Outsidern,.. det är jag. Kan verka dumt att skriva det såhär. På min blog, som om, "han vill bara ha uppmärksamhet" men jag vet inte hur många av er som ens läser. o jag skiter i. jag vet att jag har läsare när jag väl uppdaterar regelbundet. Men kära värld. Vem, eller vilka. inte den blekaste. Och det rör mig faktiskt inte i ryggen. Bloggen är ett bra sätt att ventilera sig, skriva av sig. För mig e det samma sak som att sätta mig o prata om mina problem, tankar, och funderingar med en god vän. Internet har ju ändå vart min bästa vän i närmare 10 år. Så, självklart funkar det som min största ventil även nu. Man skulle kanske skaffa nät hemma igen ändå. betala dom där pengarna till Telia, skaffa ngn adsl. o försvinna som förr.
Sakta tyna bort från era minnen, och bara vara "den där uFo du vet? Du vet han som var med på Öland.. Jaa, han, vart har han tagit vägen?"
ingen som vet. ingen som vet...
PomPom #2
Den elektroniska utflykten vad välle egentligen som alla andra. Fast det var nog mer folk denna gång än det brukar. O sånt är ju iofs alltid kul. Men som vanligt så kände jag mig inte "hemma" med mina vänner. När jag satt med Hannes, Harry & Milla så var allt kalas. Men, sen dalade det. Bara för man inte vill ha en öl behöver man inte vara tjurig. Och ingen blir gladare av att man tjatar.
-Är du tjurig?, va e du? e du tjurig.
Och sen påpekar att det finns vissa tendenser till ett Ölands-Beteende. Men om det e så hemskt. Skit i mig. Fast jag vet att det kan vara kul att "käfta" lite med ngn. Även om det bara är för skojs skull. Men om man får höra ngt ett flertal gånger över en längre tid så blir det tillslut sanning.
Säger man åt ngn att dom aldrig kommer bli ngt under många år, så kommer dom i slutändan ha rätt. För personen kommer inte ens att försöka, alla säger ändå att han inte kommer lyckas med ngt, så varför ens vara så dum så man ger sig in i ett redan förutbestämt misslyckande.
Jag vet även att jag själv inte är en hejare på att höra av mig, knyta kontakter, och vara allt igenom glad. Det var år sedan jag var glad hela tiden. Men jag mådde lika jävla dåligt då. Enda var att jag hade min fasad. Min uFo-fasad. Den alltid glada, skojfriska killen som hittade på den ena dumma grejen efter den andra..
Men efter ett tag orkar man inte, jag orkade bara inte att varje dag försöka leva upp till ngt jävla ideal om vem jag skall/borde vara. Hur jag borde reagera, känna och tycka. När jag jävlas med folk, kan inte det vara ett rop på hjälp? Eller är jag bara allt igenom elak, och vill alla illa, Party-förstöraren. uFo. Känner du honom? Ja. Känner jag honom ? vet inte. jag brukar se honom när han är jävligt full på fester. Annars, nae. Han sprang bort i samma veva som "bröderna" slutade umgås, när vi alla separerade och gick egna vägar.
När alla skaffade flickvänner, och skit. Medans vi alla fortfarande bodde ett stenkast från varandra så funkade det. Men sen...
Efter att jag åkte på min första riktiga "smäll" så har allt bara dalat, mitt humör, min stubin, mitt allt. Har inte ens kvar ngn av mina "talanger" mitt humör är så sjukt dåligt så drar jag ett enda sträck fel med pennan så sliter jag hela bilden i stycken, vräker pennorna omkring mig o välter bord. Tur bara att jag alltid är ensam när jag får mina utbrott. Annars hade jag nog ansetts som jävligt labil.
jag älskar inte ens mig själv längre, hur fan skall då ngn annan kunna ens fundera på att tycka om mig, som vän, som närmare vän, eller ens som en man kan anförtro sig till.
Kan inte fatta hur många år sedan det var jag hade mer flick-kompisar än kill-kompisar omkring mig, Hur lätt jag hade att få vänner, hur lätt hela livet gick. Nu blir jag påmind om mina nederlag vart än jag vänder mig...
vart än jag vänder mig..
vad jag än gör...
o ja, jag vet, jag har massor med särskrivningar, och grammatiska stavfel överallt.
men jag orkar inte.
jag orkar inte mer.
inte ngt.
Jo då. vi lyckades efter många om och men komma ner till Öland.
Jag, jani, Werkan, Myzan, Ville, Annie, Nicke, Mio, Henke och Asp.
2 bilar och en väldigt söt husvagn.
Efter ett litet bilåkar party (som bland annat innehöll sprattelvatten jordgubbar, werkan tror att vi fått punktering m.m) där jag o jani lyckades med att vara halvt om halvt packade redan innan vi hoppade in i bilen så kom vi till campingen. Stackars henke. Även om han bara sov hela tiden. Har då aldrig sett ngn som sovit så mkt som honom. tråkmåns!
yeah. Nu skalls det riggas, PA:t skall upp, partytältet skall deckoreras, tältet skall upp, sprit skall drickas, och skratt skall alstras. Men redan innan vi ens var halvfärdiga, så konstaterade jani att han borde klippas till. Sagt o gjort. Han vart något kortklippt.
En o annan rolig filur tittade förbi, janis "ragg" från LKGP bland annat, och inte att förglömma, våran allas egna lilla "bulan". Förutom dom så måste jag nog säga att jag inte kommer ihåg en enda person, varken vid namn eller utseende.. Men vårat camp var nog det som drog mest folk. På dagtid spelades det ändå relativt lugn musik, (då werkan brukade sätta på några av sina slagdängor, med div synthpop m.m) en av dessa gånger så trillade det förbi några "synthare" som genast vart mer eller mindre kära i werkan, mest pga hans "werkolux" remixer av Spetznats (stavas?).
Nattetid så var det nog mellan 50 och 100 pers MINST vid tältet regelbundet. Folk kom och gick hela tiden. Om det blir en repris nästa år så räkna med mig. O då skalls det innehas även bättre ljud. så om vi måste hyra skiten.. jo då.
Sen att försöka ha en resumé för varje dag blir lite svårt. Dom lixom, glider ihop av ngn konstig anledning. Jag vet iaf att jag tillbringade första natten nästintill sovandes utomhus. När jag sen sparkade igång PA:t på morgonkvisten, så att jani, henke, och bulan som sov i tältet kunde vakna så sov jag äntligen i några timmar. max tre. kanske två. vem vet..
Hemvägen var inte riktigt lika party som resan dit. tyvärr. Jag tyckte nog det tillomed var riktigt tråkigt. en o annan grej hände välle. Men inget utöver det vanliga..
eller.. mja, werkan talade om för oss några dagar senare att saaben höll på att tappa ett däck. Men det e ju mindre småsaker.
så vilka e med nästa år ?
FmF - Fullmoon Festival ´o6
Till att börja med vill jag bara påpeka att min kamera har gått på tras, därav bristen på bilder.. Jag är väldigt ledsen för det. Den lilla knappen som ändrar mellan närbilder, och djupseende ville inte fungera efter andra dagen, när allt började lixom så, det är en stor brist på bilder.
I varje fall.
På torsdagen skulle det smälla. Iväg ännu en gång mot Tyskland, och en veckas dansande. Efter en otrolig väntan, och otaliga försök att bränna tid, så började jag vandra mot Scandic Nord. YEY. När 30 minuter hade passerat, och jag äntligen hade skådat Fia, och hotellet så får jag ett telefonsamtal.
-Hej, det här är nicklas på BussTrip. Bussen kommer bli minst 2 timmar försenad.
yey.. party on. så.. Det var bara till att försöka bränna ytterligare 2 timmar.Runt halv 11 kommer äntligen bussen, som är så full av folk, så en annan fick ju sitta mitt bakom föraren, med NOLL möjligheter till att ändra sittpositionen. Kul. verkligen.
Första stoppet skulle blev Jönköping. Sen fullfräs ner mot Helsingborg för att sedan ta färjan över till Danmark. Sagt o gjort. Nere i Helsingborg så hade vi äntligen åkt ifatt tiden, och allt var frid och fröjd. Om man bortser från att ingen hade kunnat äta ngt sedan vi satte oss i bussarna. Det var så att säga, hunger-attak på båten. 50:- för en macka kändes väldigt överkomligt.
Vidare genom danmark. till nästa färja, o sen Tyskland.
Jag lyckades som vanligt att supa ner mig lite för kraftigt på vägen från sista färjan till själva festivalen. En endaste flaska sprit (40%) på ca 2 timmar. sucka. att jag aldrig lär mig. JO. Man var ju nästan på väg att däcka redan innan jag fått på mig väskan. Och mitt vinglande i kön för att få armbandet har diskuterats ett otal gånger under fesivalens gång.
Så under denna underbara fylla började jag, jani, fia och dom andra våran minst 2 kilometer långa vandring mot campingen i 30% värme.. Najs.
Men jag måste säga att allt det knallandet var värt varenda steg. För vilken underbar camp vi hamnade på. Ohh dessa underbara människor. Ett tiotal orginal som bara inte kan hittas på annan ort. Helt underbart. Ni kommer sitta fastklistrade i min hjärnbalk för evinerlig evighet. ohh ja.
Här ifrån är det eg inte så mkt att säga om själva festivalen. Ni vet nog själva på ett ungefär vem jag e, vad jag gör. osv. Men man kan försöka.
Första dagen ägnades inte åt så mkt mer än att fixa iordning allt, och bli lite tjenis med vårat camp. Sen regnade det. O regnade, o regnade. Men jag hjälpte faktiskt en tysk bil med att köra loss från sanden. Dagens goda gärning lixom.
Själva invigningen av festivalen var det Star Sound Orchestra som stod för, o visst. Det var välle bra o allt. Även om jag satt vid tälten när detta inträffade. Sen gick jag faktiskt o la mig. Skönt var det osså.
Nu när det hela var igång så var det en spec sak jag ville se första dagen såhär. Infected skulle spela kl 16 på dagen. O det passade mig som handen i handsken. Enda problemet var det 35° värmen. Det blir faktiskt riktigt hett på ett flygfält i tyskland skall ni veta. O tro det eller ej, men dom var grymt bra.. Sen har jag fått höra att det bara var ett DJ-set, men ja. Jag vet inte. det lät väldans lajv.
sen var det inte mkt mer jag ville se. Om man bortser från asax, kindzadza ( som inte kom, highko spelade ist, o det var inte helt fel) oCeLot, och wicked hayo. som alla var guld, hayo orkade jag inte hela spelningen. så då gick jag.. men det var ändå runt kl 5 på morgonen, o jag hade vart nere på golvet sen kl 12. så det e klart godtjänt. Iofs var det den dagen jag värst i huvudet osså. så. ja. jag pallade inte mer helt enkelt.
Svettig var jag, kul har jag haft, och ja. jag kommer göra om det nästa år. var så säker på detta. Skulle vilja peta in några fler festivaler osså. VooV kanske skulle sitta bra.
Alla bilder finns HÄR
// uFo tbx på jobbet, nu e det bara ett år kvar. Sen kan vi göra grejer igen.
Till hit är det bra.. resten är bara totaljävlapatetiskssjuk självömkan. Hav förtröstan.
jag är bara lite deppig.
Mening?
Synd bara att jag tillbringat sista veckan av min semester ensam, hemma, stirrandes i en vägg typ. Så fort jani åkte till finland så har jag inga vänner. Sorgligt. jag är nog en ganska sorglig person. Jag var en gång en person som alltid hörde av mig, Nu e jag inte det längre jag vet. Men, det är inte alltid så lätt. Vissa av er som jag umgås med, ni verkar inte riktigt som om ni bryr er om jag är med eller inte. det, spelar ingen roll lixom. O hur kul e det då. Jag vet att om jag skulle ringa ngn av er, så skulle jag så klart få komma över eller vad som. Men jag känner mig inte delaktig i det ni gör, känner mig inte som en av er. Tyvärr.
Outsidern,.. det är jag. Kan verka dumt att skriva det såhär. På min blog, som om, "han vill bara ha uppmärksamhet" men jag vet inte hur många av er som ens läser. o jag skiter i. jag vet att jag har läsare när jag väl uppdaterar regelbundet. Men kära värld. Vem, eller vilka. inte den blekaste. Och det rör mig faktiskt inte i ryggen. Bloggen är ett bra sätt att ventilera sig, skriva av sig. För mig e det samma sak som att sätta mig o prata om mina problem, tankar, och funderingar med en god vän. Internet har ju ändå vart min bästa vän i närmare 10 år. Så, självklart funkar det som min största ventil även nu. Man skulle kanske skaffa nät hemma igen ändå. betala dom där pengarna till Telia, skaffa ngn adsl. o försvinna som förr.
Sakta tyna bort från era minnen, och bara vara "den där uFo du vet? Du vet han som var med på Öland.. Jaa, han, vart har han tagit vägen?"
ingen som vet. ingen som vet...
PomPom #2
Den elektroniska utflykten vad välle egentligen som alla andra. Fast det var nog mer folk denna gång än det brukar. O sånt är ju iofs alltid kul. Men som vanligt så kände jag mig inte "hemma" med mina vänner. När jag satt med Hannes, Harry & Milla så var allt kalas. Men, sen dalade det. Bara för man inte vill ha en öl behöver man inte vara tjurig. Och ingen blir gladare av att man tjatar.
-Är du tjurig?, va e du? e du tjurig.
Och sen påpekar att det finns vissa tendenser till ett Ölands-Beteende. Men om det e så hemskt. Skit i mig. Fast jag vet att det kan vara kul att "käfta" lite med ngn. Även om det bara är för skojs skull. Men om man får höra ngt ett flertal gånger över en längre tid så blir det tillslut sanning.
Säger man åt ngn att dom aldrig kommer bli ngt under många år, så kommer dom i slutändan ha rätt. För personen kommer inte ens att försöka, alla säger ändå att han inte kommer lyckas med ngt, så varför ens vara så dum så man ger sig in i ett redan förutbestämt misslyckande.
Jag vet även att jag själv inte är en hejare på att höra av mig, knyta kontakter, och vara allt igenom glad. Det var år sedan jag var glad hela tiden. Men jag mådde lika jävla dåligt då. Enda var att jag hade min fasad. Min uFo-fasad. Den alltid glada, skojfriska killen som hittade på den ena dumma grejen efter den andra..
Men efter ett tag orkar man inte, jag orkade bara inte att varje dag försöka leva upp till ngt jävla ideal om vem jag skall/borde vara. Hur jag borde reagera, känna och tycka. När jag jävlas med folk, kan inte det vara ett rop på hjälp? Eller är jag bara allt igenom elak, och vill alla illa, Party-förstöraren. uFo. Känner du honom? Ja. Känner jag honom ? vet inte. jag brukar se honom när han är jävligt full på fester. Annars, nae. Han sprang bort i samma veva som "bröderna" slutade umgås, när vi alla separerade och gick egna vägar.
När alla skaffade flickvänner, och skit. Medans vi alla fortfarande bodde ett stenkast från varandra så funkade det. Men sen...
Efter att jag åkte på min första riktiga "smäll" så har allt bara dalat, mitt humör, min stubin, mitt allt. Har inte ens kvar ngn av mina "talanger" mitt humör är så sjukt dåligt så drar jag ett enda sträck fel med pennan så sliter jag hela bilden i stycken, vräker pennorna omkring mig o välter bord. Tur bara att jag alltid är ensam när jag får mina utbrott. Annars hade jag nog ansetts som jävligt labil.
jag älskar inte ens mig själv längre, hur fan skall då ngn annan kunna ens fundera på att tycka om mig, som vän, som närmare vän, eller ens som en man kan anförtro sig till.
Kan inte fatta hur många år sedan det var jag hade mer flick-kompisar än kill-kompisar omkring mig, Hur lätt jag hade att få vänner, hur lätt hela livet gick. Nu blir jag påmind om mina nederlag vart än jag vänder mig...
vart än jag vänder mig..
vad jag än gör...
o ja, jag vet, jag har massor med särskrivningar, och grammatiska stavfel överallt.
men jag orkar inte.
jag orkar inte mer.
inte ngt.
Kommentarer
Skicka en kommentar