/// SKÅNERESAN

Vi vände vår bil mot skåne.
Detta platta, och blåsiga skåne. Det var inte med den mest roade minen jag klev upp kl 5, för att sätta mig i en bil och se fram emot en resa på minst 5 timmar. Men likväl satt jag där i badkaret 05:15, och käkade Fil, med jordgubbsmak.

Lund, Malmö, två poster i Helsingborg, och en post i Halmstad stod på schemat.

Tisdag, Lund, och början på Malmö.
Det var med blandade känslor jag åkte förbi alla dessa vägar som leder till min tidiga barndom. Det kan låta lite ostigt, men jag kan dessa vägar som min egna bakficka, och jag saknar dem. Så många gånger man har suttit på sin alldeles för stora cykel, trampat i blåsten, och värmen. Med fält efter fält med raps, sockerbetor, och annat bönder ser förtjänst i. Alltid med solen i ansiktet, och vinden från vänster. Även på vägen hem. Allt för att kunna köpa en glass, och knalla runt på Center Syd, eller kasta sig i kylvattnet från Barsebäck. mmmm kylvatten från reaktorn.

Att nu bara åka förbi och inte svänga in kändes minst sagt lustigt. Så jag var bara tvungen att ringa pappa, och bestämma date. Problemet var att vi inte viste NÄR vi skulle bli klara, vi visste att vi skulle sova i Malmö. Och att vi skulle jobba så länge det gick. Vi trodde nog inte att vi skulle vara klara med både Lund, och Malmö innan kl var 18.
Men så var det. Full fart till hotellet, duscha, byta om. Och åka till pappa. Då kom nästa minnesstund för mig. För nu skulle vi åka på dessa vägar vi förut bara åkt förbi. Varenda krök, upphöjning, eller sten välkomnade mig på ett igenkännande sett. Jag hade ju vart här förut. Skolan, fritids, fritidsgården, Ica/Konsum, DEN lokala krogen, pizzerian, och möbelhuset. Huset där pappa och hans moppe-kompisar hade sin lokal.
Själva besöket vart väl inte så långt som jag ville. Jag hade nog kunnat sitta i timmar. Men de två timmar som ändå vart kändes rätt lagom. Väl tbx på hotellet var jag tvungen att sätta mig i baren, dricka en öl, och kolla på fotboll.

Sömn var inga större problem. Om inte min chef tillhörde storten som snarkar. Och det gör han.

Onsdag, Malmö, Helsingborg S.
Idag skulle vi göra det vi inte hade hunnit klart i Malmö, men eftersom allt var klart, så styrde vi kosan mot Helsingborg S. Ett jobb vi hade räknat med skulle ta halva dagen. Så vart det inte. Så redan kl 11 åkte vi till Helsingborg N. Nu började jag känna att hemgång redan kunde inträffa idag. Och inte torsdag, fredag som vi trodde.
Även det jobbet gick fruktat fort. När vi var på väg mot Halmstad så satt jag med ett rätt brett flin. Sen kom jag på. Fönsterdekoren. Jävlars! I Halmstad skulle jag ta bort fönsterdekor på 9st fönster. Stora sådana. Det skulle ju vara det vi skulle ägna hela torsdagen/fredagen åt. Förbannat.
Väl framme så glädjs jag åt att det var lätt att ta bort. På två timmar var alla rutor rena, och lasse var nästan klar med sitt.

16.15 pajar liften, en oljeslang sprängde läck, och pissade olja över hela Halland. Min lycka var inte särskilt stor. Min chef, han som aldrig stressar, stressade inte över. Att han panikade, vart irriterad, och gjorde allt tre gånger, för att han glömde hälften, hade inget med stress att göra. Ne, han stressar ju aldrig, och Hitler var indier.

Vi lyckas få tag i en lift, även om klockan var över 16. De flesta stänger ju som bekant då. Så vi hann klart. Kl 18.20 svänger vi ut från Halmstad, på en enkel resa mot Norrköping. 22.44 hoppar jag ur bilen för att rusa hem till min älskade blivande familj.

Livet kändes rätt bra.

Kommentarer